Mellan raderna
En blogg om livet - eller om allt och inget.
fredag 4 januari 2013
onsdag 2 januari 2013
Tabula rasa
Nytt år, nya tag och en oskriven sida. Ett år som kommer bära med sig så mycket nytt och jag gör återigen ett försök att samla minnen, tankar och allt däremellan i en blogg.
Löftet till mig själv är att ta tillvara på de små sakerna i livet som är så lätta att glömma bort. De som är så självklara att man inte inser hur mycket man har att vara tacksam för, att glädjas över och att minnas.
2012 försvann så fort. Åren verkar göra det numera. Annat var det när man var liten och det kändes som en evighet till sommarlovet när jullovet närmade sig sitt slut. Nu har man knappt hunnit vänja sig vid att skriva ett årtal innan det är dags att byta till nästa.
Vad tar jag då med mig från året som gått in i det nya året?
De sedvanliga extra kilona som man varje år lovar sig själv att bli av med.
Ytterligare några extra kilon som kan tillskrivas det lilla livet i magen som ska kika ut i april.
Hjärtklappningen som H ger mig.
En positiv anda och lite jäklaranamma.
Kvar lämnar jag allt det jag inte kan förändra eller göra något åt och försöker istället leva i nuet och blicka framåt.
2013 är året då jag blir mamma för första gången. Året då jag ska ta börja ansvar för ett nytt litet liv och tillsammans med H ge vår son (om inte både barnmorskan och vi såg fel) en god grund att bygga sitt liv på.
Löftet till mig själv är att ta tillvara på de små sakerna i livet som är så lätta att glömma bort. De som är så självklara att man inte inser hur mycket man har att vara tacksam för, att glädjas över och att minnas.
2012 försvann så fort. Åren verkar göra det numera. Annat var det när man var liten och det kändes som en evighet till sommarlovet när jullovet närmade sig sitt slut. Nu har man knappt hunnit vänja sig vid att skriva ett årtal innan det är dags att byta till nästa.
Vad tar jag då med mig från året som gått in i det nya året?
De sedvanliga extra kilona som man varje år lovar sig själv att bli av med.
Ytterligare några extra kilon som kan tillskrivas det lilla livet i magen som ska kika ut i april.
Hjärtklappningen som H ger mig.
En positiv anda och lite jäklaranamma.
Kvar lämnar jag allt det jag inte kan förändra eller göra något åt och försöker istället leva i nuet och blicka framåt.
2013 är året då jag blir mamma för första gången. Året då jag ska ta börja ansvar för ett nytt litet liv och tillsammans med H ge vår son (om inte både barnmorskan och vi såg fel) en god grund att bygga sitt liv på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)